Av tidigare inlägg på bloggen verkar det som att jag bara roar mig. Det är inte helt sant, ibland jobbar jag lite också. När jag hade inskaffat alla mina nötter i Manaus var det dags att börja undersöka om de först och främst innehöll något mögel och vilka arter de isåfall tillhörde. För att odla mögel från nötterna måste man först få av skalet. Sedan skars varje nöt så att bara en bit så att bara de delar från insidan fanns kvar, alltså vi skar bort ytan. De är rätt hårda och 800 nötter gav några dagars arbete. Sedan förbereddes odlingsmedia som nötbitarna placerades på och proverna inkuberades i 5 dagar.
Så här ser paranötter ut när dom ramlat från träden.
Nötterna har ett hårt skal som man ska igenom utan att ha sönder nöten.
Bitar av paranötter. Det luktade väldigt gott och strax innan lunch var jag väldigt sugen på att nalla några.
Nej men titta, 100 % mögelinfektion. Not so hungry anymore..
Om du absolut ska äta någon av de här så välj den till höger!
Okej, så när vi nu vet att det växte en hel del smått och gott på proverna så var det ju dags att testa om nötterna innehåll något aflatoxin. Aflatoxin är det mest cancerframkallande ämne som finns och kan vara akut toxiskt och även dödligt vid höga doser. För att göra en riktigt god aflatoxin coctail måste man först mosa ett gäng nötter med en stavmixer. Tilllsätt lite salt och fyll på med lösningsmedel till kanten. Blanda väl och sila genom kolonn med antikroppar innan du serverar on the rocks i ett klassiskt whiskeyglas.
Blanda väl i mixern.
Filtrera bort alla hårda bitar.
Use protection!
Här binder aflatoxinet till antikroppar.
Så fanns det nåt gift? To be continued... Tyvärr har jag bara hunnit
extrahera toxinet hittills. På måndag ska vi köra alla proverna och se
hur mycket toxin vi kan hitta. Fast först är det helg :) Jag ska till
Sao Paulo med min handledare Marta. Ska bli intressant att se storstan!
Dag två i Amazonas blev lite mer lyckad än första dagen. Vi hade bokat en båtresa ut på Rio Negro med en grupp andra turister. När vi vaknade kl 7 på morgonen ösregnade det och åskade, kul... Vi ringde till turistbyrån och frågade om turen skulle bli av ändå och dom försäkrade oss om att så var fallet och att vi skulle vara där den utsatta tiden 8.45 för att komma med båten som skulle avgå kl 9. Som vanligt i Brasilien är tidsuppfattning och planeringsförmågan lite "annorlunda" mot Sverige. Efter en blaskig kaffe och lång väntan utanför turistkontoret dök två deltagare till upp vid 9.30. Det visade sig att bara 4 personer (inklusive oss) ville ge sig ut på floden när det regnade och att det var ingen ide att ta den stora båten. Men killarna på kontoret ansträngde sig för att hitta en annan båt åt oss. strax innan 11 kom vi iväg i en liten (men stark!) motorbåt. Det var jag, Larissa från jobbet och två kvinnor till plus guiden. Jag var lycklig som ett barn på julafton. Den ena kvinnan kom från Manaus och hennes bekant kom från Rio, men hade bott i Danmark i 10 år så hon pratade både engelska, danska och lite svenska. Ibland har man tur :)
Larissa var väldit imponerad över hur svart vattnet var i Rio Negro (som betyder den svarta floden) men jag tyckte det mest såg ut som vilken svensk sjö som helst en mulen dag och förstod inte grejjen.Vi åkte först ut dit Rio Negro möter Amazonasfloden och de båda rinner sida vid sida i flera km eftersom de har olika densitet. Det var lite märkligt att se kontrasten mellan den bruna Amazonasfloden och den svarta klara Rio Negro. Man kunde även känna en klar temperaturskillnad om man först stack ner handen i vattnet på ena sidan båten och sen igen på andra sidan. Tyvärr var det mulet och blev inga bra bilder.
Sedan åkte vi vidare till en flytande by på floden. Det fanns tydligen en hel drös med sådana. Kul att se hus som flyter på stora trästockar. De hade ett helt fungerande samhälle med en kyrka, bar, hus, djur, sophämtning, skolbåt (!) etc. Praktiskt om man bråkar med grannen att bara kunna flytta på sig, men lite jobbigt om man vill jogga. Fast betala hyra slipper man!
Skolbåt
Flytande kor.
Flytande kyrka
Sedan åkte vi vidare in i en skog där man kunde gå marken under torrperioden. Nu hade det regnat mycket och vattenytan var 5 meter högre. Vi såg mängder av fina fåglar, apor, fjärilar, två röda papegojor och stooora äckliga spindlar. Plus en massa träd, blommor och annat fint. Kolla in filmen.
Turister!
Här är en ananas på g.
Den här hyddan hade bättre standard än vårt hotell.
Den som klättrar hela vägen till toppen får en glass!
Vi avslutade kvällen med att gå på opera. Den hette I Puritani (av Vincenzo Bellini) och var tydligen känd. Min kunskap av italienska med portugisisk brytning i operaversion är ingen höjdare så jag förstod absolut ingenting. Men sjunga kunde dom! Efter att första akten pågått i nästan 2 timmar och vi var väldigt trötta efter dagens äventyr bestämde vi oss för att gå hem och sova istället. Tur det för operan fortsatte i två akter till. Fuck kultur säger jag, jag tar hellre en öl..
