Av tidigare inlägg på bloggen verkar det som att jag bara roar mig. Det är inte helt sant, ibland jobbar jag lite också. När jag hade inskaffat alla mina nötter i Manaus var det dags att börja undersöka om de först och främst innehöll något mögel och vilka arter de isåfall tillhörde. För att odla mögel från nötterna måste man först få av skalet. Sedan skars varje nöt så att bara en bit så att bara de delar från insidan fanns kvar, alltså vi skar bort ytan. De är rätt hårda och 800 nötter gav några dagars arbete. Sedan förbereddes odlingsmedia som nötbitarna placerades på och proverna inkuberades i 5 dagar.
Så här ser paranötter ut när dom ramlat från träden.
Nötterna har ett hårt skal som man ska igenom utan att ha sönder nöten.
Bitar av paranötter. Det luktade väldigt gott och strax innan lunch var jag väldigt sugen på att nalla några.
Nej men titta, 100 % mögelinfektion. Not so hungry anymore..
Om du absolut ska äta någon av de här så välj den till höger!
Okej, så när vi nu vet att det växte en hel del smått och gott på proverna så var det ju dags att testa om nötterna innehåll något aflatoxin. Aflatoxin är det mest cancerframkallande ämne som finns och kan vara akut toxiskt och även dödligt vid höga doser. För att göra en riktigt god aflatoxin coctail måste man först mosa ett gäng nötter med en stavmixer. Tilllsätt lite salt och fyll på med lösningsmedel till kanten. Blanda väl och sila genom kolonn med antikroppar innan du serverar on the rocks i ett klassiskt whiskeyglas.
Blanda väl i mixern.
Filtrera bort alla hårda bitar.
Use protection!
Här binder aflatoxinet till antikroppar.
Så fanns det nåt gift? To be continued... Tyvärr har jag bara hunnit
extrahera toxinet hittills. På måndag ska vi köra alla proverna och se
hur mycket toxin vi kan hitta. Fast först är det helg :) Jag ska till
Sao Paulo med min handledare Marta. Ska bli intressant att se storstan!
Dag två i Amazonas blev lite mer lyckad än första dagen. Vi hade bokat en båtresa ut på Rio Negro med en grupp andra turister. När vi vaknade kl 7 på morgonen ösregnade det och åskade, kul... Vi ringde till turistbyrån och frågade om turen skulle bli av ändå och dom försäkrade oss om att så var fallet och att vi skulle vara där den utsatta tiden 8.45 för att komma med båten som skulle avgå kl 9. Som vanligt i Brasilien är tidsuppfattning och planeringsförmågan lite "annorlunda" mot Sverige. Efter en blaskig kaffe och lång väntan utanför turistkontoret dök två deltagare till upp vid 9.30. Det visade sig att bara 4 personer (inklusive oss) ville ge sig ut på floden när det regnade och att det var ingen ide att ta den stora båten. Men killarna på kontoret ansträngde sig för att hitta en annan båt åt oss. strax innan 11 kom vi iväg i en liten (men stark!) motorbåt. Det var jag, Larissa från jobbet och två kvinnor till plus guiden. Jag var lycklig som ett barn på julafton. Den ena kvinnan kom från Manaus och hennes bekant kom från Rio, men hade bott i Danmark i 10 år så hon pratade både engelska, danska och lite svenska. Ibland har man tur :)
Larissa var väldit imponerad över hur svart vattnet var i Rio Negro (som betyder den svarta floden) men jag tyckte det mest såg ut som vilken svensk sjö som helst en mulen dag och förstod inte grejjen.Vi åkte först ut dit Rio Negro möter Amazonasfloden och de båda rinner sida vid sida i flera km eftersom de har olika densitet. Det var lite märkligt att se kontrasten mellan den bruna Amazonasfloden och den svarta klara Rio Negro. Man kunde även känna en klar temperaturskillnad om man först stack ner handen i vattnet på ena sidan båten och sen igen på andra sidan. Tyvärr var det mulet och blev inga bra bilder.
Sedan åkte vi vidare till en flytande by på floden. Det fanns tydligen en hel drös med sådana. Kul att se hus som flyter på stora trästockar. De hade ett helt fungerande samhälle med en kyrka, bar, hus, djur, sophämtning, skolbåt (!) etc. Praktiskt om man bråkar med grannen att bara kunna flytta på sig, men lite jobbigt om man vill jogga. Fast betala hyra slipper man!
Skolbåt
Flytande kor.
Flytande kyrka
Sedan åkte vi vidare in i en skog där man kunde gå marken under torrperioden. Nu hade det regnat mycket och vattenytan var 5 meter högre. Vi såg mängder av fina fåglar, apor, fjärilar, två röda papegojor och stooora äckliga spindlar. Plus en massa träd, blommor och annat fint. Kolla in filmen.
Turister!
Här är en ananas på g.
Den här hyddan hade bättre standard än vårt hotell.
Den som klättrar hela vägen till toppen får en glass!
Vi avslutade kvällen med att gå på opera. Den hette I Puritani (av Vincenzo Bellini) och var tydligen känd. Min kunskap av italienska med portugisisk brytning i operaversion är ingen höjdare så jag förstod absolut ingenting. Men sjunga kunde dom! Efter att första akten pågått i nästan 2 timmar och vi var väldigt trötta efter dagens äventyr bestämde vi oss för att gå hem och sova istället. Tur det för operan fortsatte i två akter till. Fuck kultur säger jag, jag tar hellre en öl..
Att landa i Manaus i söndags och kliva av planet var nästan som att gå in i en ångbastu. Har aldrig upplevt något så fuktigt tidigare. Men i en stad omringad av en regnskog, mitt i regnperioden, är det fuktigt väder man får vänta sig. Det regnade förövrigt varje dag så ingen solbränna min del.
Så fort kom ut i vänthallen och började leta efter en taxi kom det fram en kille och började prata med oss på svenska. Är det SÅÅÅ uppenbart att jag är svensk?! Det visade sig att han var turistguide och ville sälja dyra utflykter till oss. Vi tackade nej och hoppade in i en taxi mot centrum och hotellet istället. Djungeln fanns direkt bredvid flygplatsen och jag blev väldigt exalterad och tänkte 'vilken upplevelse detta kommer att bli'. Jag fick både rätt och fel. Ju närmare centrum vi kom desto fulare och smutsigare blev staden. Fattigdom, skräpigt och förfall är de ord som beskriver mitt intryck av Manaus bäst. Hotellet var långt från okej, men fritt från kackerlackor i alla fall. Söndagen spenderade vi i ett shoppingcentrum där vi provade juice från konstiga (men extremt goda) amazonasfrukter.
Bild från flygplanet över en översvämmad djungel.
Palace Hotel, inte vårat hotel men det vi bodde på var nästan lika vackert.
En gata mitt i stan. Såhär såg det ut överallt.
I en del sånna här hus utan fönster eller hela väggar bodde människor. I andra hade dom kor och kycklingar.
Måndag vaknade vi tidigt för att ta oss till den stora marknaden för att handla nötter. Efter en usel frukost med torrt bröd, blaskig juice och äckligt kaffe packade vi väskan och begav oss ut för att leta efter marknaden. Folk är ofta väldigt måna om att hjälpa en när man frågar om vägen trots att dom inte vet vart stället i fråga ligger. Det slutar vanligtvis med att man blir skickad åt hel fel håll ett flertal gånger innan man kommer rätt. Till och med taxichaufförer har svårt att veta vad dom ska. Att alla gator är enkelriktade och att det inte existerar några direkta gångbanor gör inte saken enklare när man är på väg någonstans. Efter ca en timma hittade vi rätt och kom fram till marknaden. Att gå där inne var en speciell upplevelse. Manaus är en viktig hamnstad på grund av förbindelsen med både Amazonasfloden och Rio Negro. Det kommer fartyg från hela världen och alla lastar av och på saker i hamnen precis där marknaden ligger. Det kommer också färsk fisk och kött som man tar hand om på smutsiga bänkar, utan is i 30 graders värme. Man blev inte direkt hungrig! I fruktdelen var det om möjligt ännu värre. Där stod säljarna och rökte, samtidigt som kackerlackor sprang över frukten. Tur att det mesta har skal och att man brukar skölja det innan man äter. Vi hade tur med nötterna och lyckades hitta allt vi behövde på några timmar. Vi köpte obehandlade nötter från 10 olika stånd och hade i slutet 20 kilo som vi släpade omkring på. Det blev svettigt.
Mmmm smelly fish!
Undra vad livsmedelsverkat hade tyckt om detta?
Fast food?
Mycket räkor - ingen is.
Mögel fanns det gott om i alla fall.
Sverige är lite tråkiga med bara en banansort.
Nu var det ju det där med hygien igen.. Men bra att man återvinner PET flaskor i alla fall.
Alla försäljare var inte på hugget.
A nut in a nut in a nut - knäck den nöten.
Efter att ha inhandlat alla nötter hade vi fritid resten av dagen och bestämde oss för att åka buss till Ponta Negra, ett område längs med floden med restauranger, en fin strand och ett zoo. Det tog ett bra tag att ta sig dit och resan genom den fula staden var ingen höjdare. När vi kom dit insåg vi att hela området var avstängt för ombyggnad och det inte fanns något att göra där. Besöket på Zoo:t blev inte bättre. Det var byggt för ca 30 år sedan och inte upprustat sedan dess. Där fanns några papegojor, ett gäng apor och en deprimerad jaguar. Det hela var tragiskt och avklarat på 10 minuter. Efter en låg stund lyckades vi hitta en taxi och åkte till en restaurang som vi blivit rekommenderade. Det var eftermiddagens höjdpunkt och innebar en gigantisk lunch/middag som bestod av en väldigt god fisk som kallas Pirarucu (eller Arapaima). Det är tydligen en levande fossil och en av de största sötvattenfiskarna i världen. Det händer att jaguarer jagar den som föda. Fiskens tunga är så stor och vass att man använder den som rivjärn för grönsaker och fjället används som nagelfilar. God var den också! Efter misslyckade försök med att hitta en ber eller livemusik någonstans var vi hemma igen på hotellet runt 18 och somnade helt utmattade kl 20...
När jag var i Rio och träffade lite folk som kom därifrån och berättade att jag skulle bo ett tag i Campinas så började de alltid skratta. Vad är det för konstig håla jag ska till egentligen tänkte jag. Och svaret jag fick när jag frågade varför de skrattade var att Campinas är The Gay Capital of Brazil. Det är tydligen härifrån alla homosexuella människor i Brasilien kommer. Och visst ligger det någon sanning i påståendet. Jag har stött på en hel del gayfolk här plus sätt transsexuella män (kvinnor?) på stan några gånger. Det finns ett skämt om Campinas, i folkmun, att kranvattnet är spetsat med hormoner och att om man dricker det så blir man homosexuell. Kul konspirationsteori :)
Man dricker faktiskt inte kranvattnet men den riktiga anledningen fick jag reda på på ett seminarie om vattenkvalitet i torsdags på jobbet. Visserligen var det på portugisiska och jag förstod max 5% men det jag fick ut av föreläsningen var att man har problem med koliforma bakterier, parasiter som Cryptosporidium & Giardia samt cyanobakterier och toxinerna de bildar. Så trots att jag är lite sugen på att testa hur homosexuell man blir av kranvattnet (hahahaha så ironiskt) så håller jag mig nog till köpt vatten på flaska, eller drickan på bilden!
Fredagsafterworksöl
I veckan som gick lyckade jag skriva 3 sidor av min rapport, 2 inledning och 1 metod. Kommer att ha mer metod att skriva senare, plus alla resultat (har några redan) och sen diskussionen kring det hela. Jag kan nog komma i 15 sidor rapport, men frågan är hur bra och sammanhängande det blir.
I veckan som kommer åker jag till Manaus i delstaten Amazonas ihop med Larissa från labbet. Vi ska köpa 30kg paranötter från olika marknader i staden som vi sen ska isolera och identifiera mögel från, och se om de är kontaminerade med aflatoxin. Resa, hotell, mat plus 2000kr i fickpengar ingår :) Manaus är en hamnstad på ca 2 miljoner invånare som växte sig stor i början av 1900 talet då gummiexporten exploderade. Det var en rik stad som hade elektricitet före de flesta Europeiska städer och där byggdes ett operahus som fortfarande finns kvar. Tyvärr är staden inte lika rik idag. I Manaus möter den bruna amazonasfloden (som lokalt kallas Solimões) floden Negro, med sitt svarta mer klart vatten. Floderna har olika temperatur och hastighet och vill därför inte blandas med varandra, utan flyter sida vid sida.
I helgen blev jag bjuden på middag hos en vän till min jobbarkompis Beatriz. Dom skulle laga mat ihop eftersom vännen skulle flytta från Campinas till Rio och passade på att samla sitt gäng från tiden på universitetet. Maten för kvällen var biff stroganof och dom undrade om jag hade hört talas om det förut. Ehhh jodå det hade jag ju, och dom kollade alla skeptiskt på mig när jag försökte förklara att det är en vanlig maträtt i Sverige fast vi gör den med en speciell typ av korv. Deras stroganof gjordes med massa grädde och konjak. Grymt gott! Sen bjöd dom också på efterrätt gjord på mariekex, banan, smör och dulce de leite (kondenserad söt mjölk). Inte lika gott. Men eftersom alla var utbildade inom livsmedelsvetenskap hade vi en kul diskussion om Maillard reaktionen på portugisiska :)
Brasiliansk stroganof.
Lilla jag ser ut som en jätte bredvid Beatriz
Dagen efter hamnade besökte vi en pub för att fira Larissa, en annan jobbarkompis, på hennes födelsedag. Hon fick en påse Ahlgrens bilar av mig och den uppskattades betydligt mer än djungelvrålet jag bjöd alla på några dagar innan! Det blev några riktigt goda Caipirinhas och sen drog vi vidare till en pizzeria som serverade efterättspizzor. Jag åt en med choklad och jordgubbar vilket var en väldigt knepig kombination på pizza. Men gott! På vägen hem märkte jag att alla rödljus var avstängda och fick förklarat för mig att man stänger av dom av säkerhetsskäl. Tydligen är risken att bli rånad hög om man stannar. I större korsningar är trafikljusen på men det är lagligt att köra mot rött efter kl 19-20 på kvällen så länge man tillämpar högerregeln och är försiktig. Systemet verkar faktiskt fungera.
Caipirinhas är gott!
Chokladpizza :)
Sen på söndagen tog jag en välbehövlig sovmorgon (dom där caipirinhas är verkligen starka!) och på eftermiddagen bar det av till en rikemansförort i Campinas för att gå på sambafest. Det var min granne Isa som bjöd mig eftersom hennes vän skulle dit. Vännen i fråga hette Letusa och det visade sig att hon hade besökt både Göteborg och Uppsala eftersom hon hade bott i Stockholm i 3 år och doktorerat på Karolinska. Isa och Letusa jobbar på samma labb här i Campinas och forskar inom malaria. Till festen, som hålls var tredje söndag i månaden kom över 500 gäster i alla åldrar. Jag fick den märkligaste komplimangen av en brasiliansk kille som sa att jag såg ut som en blandning av Justin Bieber och den vackraste kvinna han någonsin sett. Hmmm.... Det var dessutom andra gången jag fick höra att jag ser ut som Bieber. Vem fan är människan?
Oj, över en vecka sedan jag bloggade. Tiden går fort när man är trött!
Påskhelgen började bra med strålande solsken, jogging, choklad och ABBA på spanska hos min granne Isabel på långfredagen. Sen på lördagen lunchade jag på en av alla restauranger i området och på eftremiddagen följde jag med Isa till några av hennes vänner i närheten och drack lite öl och lyssnade på colombiansk reggeaton. Vid 21 på kvällen blev jag upphämtad av en bekant från jobbet som heter Isabela (med a på slutet) och hennes pojkvän plus deras vän. Jag hade lovat att följa med till en rockklubb i den närliggande staden Indaiatuba där ett coverband skulle spela. Coverband som spela rockmusik är extremt populärt här av någon anledning. På vägen dit började min mage bete sig konstigt och väl framme mådde jag kasst. En timma senare kräks jag på damtoan och matförgiftning nummer ett har slagit till. Isabelas pojkvän går till ett apotek och köper en konstig röd vätska i en plastförpacknign som tydligen ska vara magiskt mot illamående. Den hjälpte inte och vi fick åka hem igen. Det gjorde inte mig så mycket för coverbandet var ändå ingen höjdare. Läste senare med hjälp av google translate att den röda vätskan förebygger fettansamling i levern. Hur det ska motverka illamående vet jag inte?
Magisk medicin? - Njaaa
Rockbaren var full av MC-folk :)
Till och med MC inne i baren!
Sedan blev det en ny vecka och jag började labba på riktigt. Har odlat upp några olika arter av Aspergillus från paranötter och ska testa ifall de växer i olika temperaturer och olika vattenaktiviteter. Har gjort upp en lite plan om vad jag kan skriva om i min rapport och försökt samla information. Är på labbet från 9 - 17.30 och kan gå tidigare om jag vill men då måste jag åka buss. Och på tal om att åka buss, det är också en upplevelse! Bussarna här vet inte vad broms innebär och ingen av dem har någonsin bekantat sig med stötdämpare. De har nog inte reparerats sen de tillverkades ca 1930 heller. På labbet får jag fria tyglar. Eftersom jag inte är anställd får jag i princip komma och gå som jag vill. Jag kan ta med mig datorn och använda internet för att läsa artiklar och söka information. Jag får även gratis lunch på restaurangen varje dag :) Där serveras det ris, bönor, två typer av sallad och kött eller kyckling samt en liten efterrätt. Gott och smakrikt tycker jag, enformigt och äckligt tycker alla andra. Nyttig mat får jag i alla fall varje dag!
Organiserad röra
Massa gulligt mögel som jag har odlat.
I torsdags hade choklad och fruktavdelningen på ITAL seminarium ihop med tyska Fraunhofer om innovation och hållbar utveckling. Jag lyssnade på föreläsningar om den senaste branchforskningen om choklad hela dagen. Fick provsmaka den godaste chokladen i mitt liv typ och det visade sig att man hade ersatt fettet i produkten med proteinextrakt från lupiner (den lila/vita blomman). Tyskar är bra konstiga, men mycket gott resultat! Fick också reda på ett kakao från Brasilien har fel sammansättning av fettsyror för att den färdiga chokladprodukten ska tåla värmen här utan att smälta (typ 34 grader) men samtidigt smälta i munnen (typ 36 grader) och därför blir deras choklad så äcklig. Om chokladen ska få rätt egenskaper krävs importerad kakao och den är dyr. Brasiliansk kakao lämpar sig dock väl för norra Europa. Har fortfarande inte hittat något gott kaffe heller. Jag hörde att man exporterar alla bra kaffebönor till Europa där det rostas och sedan köper man tillbaka den färdiga produkten som säljs svindyrt på vissa exklusiva kaffebarer. Hejja den moderna världen!
Min granne Isa avnjuter kaffe: I en liten plastmugg med sötningsmedel. En aning skillnad mot jättelatte ala Starbucks.
