Ta tio djupa andetag och tänk positivt!

Att landa i Manaus i söndags och kliva av planet var nästan som att gå in i en ångbastu. Har aldrig upplevt något så fuktigt tidigare. Men i en stad omringad av en regnskog, mitt i regnperioden, är det fuktigt väder man får vänta sig. Det regnade förövrigt varje dag så ingen solbränna min del.
Så fort kom ut i vänthallen och började leta efter en taxi kom det fram en kille och började prata med oss på svenska. Är det SÅÅÅ uppenbart att jag är svensk?! Det visade sig att han var turistguide och ville sälja dyra utflykter till oss. Vi tackade nej och hoppade in i en taxi mot centrum och hotellet istället. Djungeln fanns direkt bredvid flygplatsen och jag blev väldigt exalterad och tänkte 'vilken upplevelse detta kommer att bli'. Jag fick både rätt och fel. Ju närmare centrum vi kom desto fulare och smutsigare blev staden. Fattigdom, skräpigt och förfall är de ord som beskriver mitt intryck av Manaus bäst. Hotellet var långt från okej, men fritt från kackerlackor i alla fall. Söndagen spenderade vi i ett shoppingcentrum där vi provade juice från konstiga (men extremt goda) amazonasfrukter.

Bild från flygplanet över en översvämmad djungel.

Palace Hotel, inte vårat hotel men det vi bodde på var nästan lika vackert.

En gata mitt i stan. Såhär såg det ut överallt.

I en del sånna här hus utan fönster eller hela väggar bodde människor. I andra hade dom kor och kycklingar.

Måndag vaknade vi tidigt för att ta oss till den stora marknaden för att handla nötter. Efter en usel frukost med torrt bröd, blaskig juice och äckligt kaffe packade vi väskan och begav oss ut för att leta efter marknaden. Folk är ofta väldigt måna om att hjälpa en när man frågar om vägen trots att dom inte vet vart stället i fråga ligger. Det slutar vanligtvis med att man blir skickad åt hel fel håll ett flertal gånger innan man kommer rätt. Till och med taxichaufförer har svårt att veta vad dom ska. Att alla gator är enkelriktade och att det inte existerar några direkta gångbanor gör inte saken enklare när man är på väg någonstans. Efter ca en timma hittade vi rätt och kom fram till marknaden. Att gå där inne var en speciell upplevelse. Manaus är en viktig hamnstad på grund av förbindelsen med både Amazonasfloden och Rio Negro. Det kommer fartyg från hela världen och alla lastar av och på saker i hamnen precis där marknaden ligger. Det kommer också färsk fisk och kött som man tar hand om på smutsiga bänkar, utan is i 30 graders värme. Man blev inte direkt hungrig! I fruktdelen var det om möjligt ännu värre. Där stod säljarna och rökte, samtidigt som kackerlackor sprang över frukten. Tur att det mesta har skal och att man brukar skölja det innan man äter. Vi hade tur med nötterna och lyckades hitta allt vi behövde på några timmar. Vi köpte obehandlade nötter från 10 olika stånd och hade i slutet 20 kilo som vi släpade omkring på. Det blev svettigt.

Mmmm smelly fish!

Undra vad livsmedelsverkat hade tyckt om detta?

Fast food?

Mycket räkor - ingen is.

Mögel fanns det gott om i alla fall.

Sverige är lite tråkiga med bara en banansort.

Nu var det ju det där med hygien igen.. Men bra att man återvinner PET flaskor i alla fall.

Alla försäljare var inte på hugget.

A nut in a nut in a nut - knäck den nöten.

Efter att ha inhandlat alla nötter hade vi fritid resten av dagen och bestämde oss för att åka buss till Ponta Negra, ett område längs med floden med restauranger, en fin strand och ett zoo. Det tog ett bra tag att ta sig dit och resan genom den fula staden var ingen höjdare. När vi kom dit insåg vi att hela området var avstängt för ombyggnad och det inte fanns något att göra där. Besöket på Zoo:t blev inte bättre. Det var byggt för ca 30 år sedan och inte upprustat sedan dess. Där fanns några papegojor, ett gäng apor och en deprimerad jaguar. Det hela var tragiskt och avklarat på 10 minuter. Efter en låg stund lyckades vi hitta en taxi och åkte till en restaurang som vi blivit rekommenderade. Det var eftermiddagens höjdpunkt och innebar en gigantisk lunch/middag som bestod av en väldigt god fisk som kallas Pirarucu (eller Arapaima). Det är tydligen en levande fossil och en av de största sötvattenfiskarna i världen. Det händer att jaguarer jagar den som föda. Fiskens tunga är så stor och vass att man använder den som rivjärn för grönsaker och fjället används som nagelfilar. God var den också! Efter misslyckade försök med att hitta en ber eller livemusik någonstans var vi hemma igen på hotellet runt 18 och somnade helt utmattade kl 20...

För guds skull, drick inte vattnet!

När jag var i Rio och träffade lite folk som kom därifrån och berättade att jag skulle bo ett tag i Campinas så började de alltid skratta. Vad är det för konstig håla jag ska till egentligen tänkte jag. Och svaret jag fick när jag frågade varför de skrattade var att Campinas är The Gay Capital of Brazil. Det är tydligen härifrån alla homosexuella människor i Brasilien kommer. Och visst ligger det någon sanning i påståendet. Jag har stött på en hel del gayfolk här plus sätt transsexuella män (kvinnor?) på stan några gånger. Det finns ett skämt om Campinas, i folkmun, att kranvattnet är spetsat med hormoner och att om man dricker det så blir man homosexuell. Kul konspirationsteori :)
Man dricker faktiskt inte kranvattnet men den riktiga anledningen fick jag reda på på ett seminarie om vattenkvalitet i torsdags på jobbet. Visserligen var det på portugisiska och jag förstod max 5% men det jag fick ut av föreläsningen var att man har problem med koliforma bakterier, parasiter som Cryptosporidium & Giardia samt cyanobakterier och toxinerna de bildar. Så trots att jag är lite sugen på att testa hur homosexuell man blir av kranvattnet (hahahaha så ironiskt) så håller jag mig nog till köpt vatten på flaska, eller drickan på bilden!

Fredagsafterworksöl

I veckan som gick lyckade jag skriva 3 sidor av min rapport, 2 inledning och 1 metod. Kommer att ha mer metod att skriva senare, plus alla resultat (har några redan) och sen diskussionen kring det hela. Jag kan nog komma i 15 sidor rapport, men frågan är hur bra och sammanhängande det blir.

I veckan som kommer åker jag till Manaus i delstaten Amazonas ihop med Larissa från labbet. Vi ska köpa 30kg paranötter från olika marknader i staden som vi sen ska isolera och identifiera mögel från, och se om de är kontaminerade med aflatoxin. Resa, hotell, mat plus 2000kr i fickpengar ingår :)
Manaus är en hamnstad på ca 2 miljoner invånare som växte sig stor i början av 1900 talet då gummiexporten exploderade. Det var en rik stad som hade elektricitet före de flesta Europeiska städer och där byggdes ett operahus som fortfarande finns kvar. Tyvärr är staden inte lika rik idag. I Manaus möter den bruna amazonasfloden (som lokalt kallas Solimões) floden Negro, med sitt svarta mer klart vatten. Floderna har olika temperatur och hastighet och vill därför inte blandas med varandra, utan flyter sida vid sida.

Sambafest

I helgen blev jag bjuden på middag hos en vän till min jobbarkompis Beatriz. Dom skulle laga mat ihop eftersom vännen skulle flytta från Campinas till Rio och passade på att samla sitt gäng från tiden på universitetet. Maten för kvällen var biff stroganof och dom undrade om jag hade hört talas om det förut. Ehhh jodå det hade jag ju, och dom kollade alla skeptiskt på mig när jag försökte förklara att det är en vanlig maträtt i Sverige fast vi gör den med en speciell typ av korv. Deras stroganof gjordes med massa grädde och konjak. Grymt gott! Sen bjöd dom också på efterrätt gjord på mariekex, banan, smör och dulce de leite (kondenserad söt mjölk). Inte lika gott. Men eftersom alla var utbildade inom livsmedelsvetenskap hade vi en kul diskussion om Maillard reaktionen på portugisiska :)

Brasiliansk stroganof.

Lilla jag ser ut som en jätte bredvid Beatriz

Dagen efter hamnade besökte vi en pub för att fira Larissa, en annan jobbarkompis, på hennes födelsedag. Hon fick en påse Ahlgrens bilar av mig och den uppskattades betydligt mer än djungelvrålet jag bjöd alla på några dagar innan! Det blev några riktigt goda Caipirinhas och sen drog vi vidare till en pizzeria som serverade efterättspizzor. Jag åt en med choklad och jordgubbar vilket var en väldigt knepig kombination på pizza. Men gott! På vägen hem märkte jag att alla rödljus var avstängda och fick förklarat för mig att man stänger av dom av säkerhetsskäl. Tydligen är risken att bli rånad hög om man stannar. I större korsningar är trafikljusen på men det är lagligt att köra mot rött efter kl 19-20 på kvällen så länge man tillämpar högerregeln och är försiktig. Systemet verkar faktiskt fungera.

Caipirinhas är gott!

Chokladpizza :)

Sen på söndagen tog jag en välbehövlig sovmorgon (dom där caipirinhas är verkligen starka!) och på eftermiddagen bar det av till en rikemansförort i Campinas för att gå på sambafest. Det var min granne Isa som bjöd mig eftersom hennes vän skulle dit. Vännen i fråga hette Letusa och det visade sig att hon hade besökt både Göteborg och Uppsala eftersom hon hade bott i Stockholm i 3 år och doktorerat på Karolinska. Isa och Letusa jobbar på samma labb här i Campinas och forskar inom malaria. Till festen, som hålls var tredje söndag i månaden kom över 500 gäster i alla åldrar. Jag fick den märkligaste komplimangen av en brasiliansk kille som sa att jag såg ut som en blandning av Justin Bieber och den vackraste kvinna han någonsin sett. Hmmm.... Det var dessutom andra gången jag fick höra att jag ser ut som Bieber. Vem fan är människan?

Samba är populärt!

Stället festen var på går inte att klaga på.

Bandet i bakgrunden

Försöka samba?

2 bandmedlemmar

Justin Bieber - slående lika?

Tiden går.

Oj, över en vecka sedan jag bloggade. Tiden går fort när man är trött!

Påskhelgen började bra med strålande solsken, jogging, choklad och ABBA på spanska hos min granne Isabel på långfredagen. Sen på lördagen lunchade jag på en av alla restauranger i området och på eftremiddagen följde jag med Isa till några av hennes vänner i närheten och drack lite öl och lyssnade på colombiansk reggeaton. Vid 21 på kvällen blev jag upphämtad av en bekant från jobbet som heter Isabela (med a på slutet) och hennes pojkvän plus deras vän. Jag hade lovat att följa med till en rockklubb i den närliggande staden Indaiatuba där ett coverband skulle spela. Coverband som spela rockmusik är extremt populärt här av någon anledning. På vägen dit började min mage bete sig konstigt och väl framme mådde jag kasst. En timma senare kräks jag på damtoan och matförgiftning nummer ett har slagit till. Isabelas pojkvän går till ett apotek och köper en konstig röd vätska i en plastförpacknign som tydligen ska vara magiskt mot illamående. Den hjälpte inte och vi fick åka hem igen. Det gjorde inte mig så mycket för coverbandet var ändå ingen höjdare. Läste senare med hjälp av google translate att den röda vätskan förebygger fettansamling i levern. Hur det ska motverka illamående vet jag inte?

Magisk medicin? - Njaaa

Rockbaren var full av MC-folk :)

Till och med MC inne i baren!

Sedan blev det en ny vecka och jag började labba på riktigt. Har odlat upp några olika arter av Aspergillus från paranötter och ska testa ifall de växer i olika temperaturer och olika vattenaktiviteter. Har gjort upp en lite plan om vad jag kan skriva om i min rapport och försökt samla information. Är på labbet från 9 - 17.30 och kan gå tidigare om jag vill men då måste jag åka buss. Och på tal om att åka buss, det är också en upplevelse! Bussarna här vet inte vad broms innebär och ingen av dem har någonsin bekantat sig med stötdämpare. De har nog inte reparerats sen de tillverkades ca 1930 heller. På labbet får jag fria tyglar. Eftersom jag inte är anställd får jag i princip komma och gå som jag vill. Jag kan ta med mig datorn och använda internet för att läsa artiklar och söka information. Jag får även gratis lunch på restaurangen varje dag :) Där serveras det ris, bönor, två typer av sallad och kött eller kyckling samt en liten efterrätt. Gott och smakrikt tycker jag, enformigt och äckligt tycker alla andra. Nyttig mat får jag i alla fall varje dag!

Organiserad röra

Massa gulligt mögel som jag har odlat.

I torsdags hade choklad och fruktavdelningen på ITAL seminarium ihop med tyska Fraunhofer om innovation och hållbar utveckling. Jag lyssnade på föreläsningar om den senaste branchforskningen om choklad hela dagen. Fick provsmaka den godaste chokladen i mitt liv typ och det visade sig att man hade ersatt fettet i produkten med proteinextrakt från lupiner (den lila/vita blomman). Tyskar är bra konstiga, men mycket gott resultat! Fick också reda på ett kakao från Brasilien har fel sammansättning av fettsyror för att den färdiga chokladprodukten ska tåla värmen här utan att smälta (typ 34 grader) men samtidigt smälta i munnen (typ 36 grader) och därför blir deras choklad så äcklig. Om chokladen ska få rätt egenskaper krävs importerad kakao och den är dyr. Brasiliansk kakao lämpar sig dock väl för norra Europa. Har fortfarande inte hittat något gott kaffe heller. Jag hörde att man exporterar alla bra kaffebönor till Europa där det rostas och sedan köper man tillbaka den färdiga produkten som säljs svindyrt på vissa exklusiva kaffebarer. Hejja den moderna världen!

Min granne Isa avnjuter kaffe: I en liten plastmugg med sötningsmedel. En aning skillnad mot jättelatte ala Starbucks.

Lägenhet och småkryp

Jag hyr min lilla etta med kokvrå från en kvinna som kallas Vera. Boendet kostar mig 3500 i månaden och är inte värt sitt pris. Dock är det bättre än korridorerna i Flogsta så jag klagar inte! I närheten av där jag bor finns en bank, två matbutiker, lite klädaffärer, massa barer, ett McDonalds och en Subway. Dessutom finns det några glassbarer och två kilometer från min gata ligger en park med en joggingslinga.

Dörren till höger är min ingång.

Direkt från ingången. Dörren till vänster är toan och till höger är köket. Jag har en tv som jag inte har provat att slå på än.

Från andra hållet. Det tog tre dagar innan jag märkte att man såg rakt in genom glasdörren, oops.

Kokvrå

Jag dricker kaffe och tvättar kläder.

Gasolspis och frukt. Kolla in storleken på avokadon!

Badrum

 

 

 

Lägenheten har ingen AC och dörrar och fönster har fått stå öppna typ dygnet runt för att det ska blåsa in lite ibland. Den är hyfsat ren och fräsch. Första dagen märkte jag inte av några kryp alls, var så trött så jag däckade efter middagen typ. Sen såg jag att några minimyror hade hittat in och kröp omkring på golvet mitt i rummet. Dom gjorde ju inte så mycket väsen av sig så jag lät dom vara. Jag är ju trots allt i ett tropiskt land. Dagen efter fick jag besök av små flygande insekter av olika slag och dagen därpå fanns det lite spindlar också, men så länge dom är i taket är det okej. Dom kanske äter några av flugorna? Igår fick jag bekanta mig med den första kackerlackan. Den var ca 2 cm stor och jag såg hur den kröp på insidan av min ytterdörr. Cool som man är tänkte jag att först tar jag ett foto på den och sen släpper jag ut den. Fotodelen gick som planerat men när jag sträckte mig mot handtaget på dörren såg den mig och jag lärde mig den hårda vägen att brasilianska kackerlackor KAN FLYGA!! Kackerlackan flög runt mig hysteriskt och jag flaxade med armarna och skrek i panik. Den landade tillslut och kröp in under min säng. När jag står traumatiserad och funderar på vad fan jag ska göra hör jag det karakteristiska ljudet av kackerlacksben och ser att det sitter en till på dörren, fast på utsidan. Den första jäveln hade en kompis! En i lägenheten och en precis utanför, jag var fast. Jag tänkte att det säkert fanns ett helt gäng där utanför som bara väntade på att få ta sig in och äta upp mig, men när jag samlat tankarna lite kom jag på att grannen kanske kunde hjälpa mig. Så jag bankar på dörren och kackerlacka nr 2 ramlar ner och springer iväg. Jag går över till min lilla Colombianska granne Isabel och hon får ett hysteriskt skrattanfall när jag skräckslaget berättar vad som hänt. Innan hon hjälper mig går hon till datorn och berättar hela historien för sin familj på skype. Dom får sig ett gott skratt allihopa runt köksbordet. Sen tar hon en stor burk med insektsgift och hjälper mig att döda krypet under min säng. Hon sprayar också runt dörren och fönstren och råkar döda en stackars liten ödla som även den ville ta del va mitt hem. Isabel skrattar åt mig i säkert en halvtimma och tycker att jag är fånig som är rädd för kackerlackor. Hon säger att jag istället borde oroa mig för den rödsvarta väldigt giftiga ormen som tydligen bor vid vår gata. Och för att bli rånad och våldtagen. Tack för uppmuntran liksom! För att lugn ner mig lite tog hon med mig till en glassbar runt hörnet där jag smakade på majsglass. Asgott! Kvällen slutade väl även om det tog några timmar innan jag kunde somna. Från och med nu sover jag med fönstren stängda trots värmen!

ITAL/CCQA

Jag jobbar på ITAL, Instituto de Technologia de Alimentos (Institutet för livsmedelsvetenskap), och avdelningen jag är på heter CCQA, Centro de Ciênca e Qualidade de Alimentos (Sensorik och kvalitetssäkring)

Här nedan är byggnaden för mikrobiell kvalitet där jag är. Här finns labb för bakteriologi, mykologi (läran om mögel), och mykotoxiner (mögelgifter)

Sen lite bilder på området och hur det ser ut i labbet.

Ingången till köttvetenskap är lite mer fancy

Kemiavdelningens reception är inte så pjåkig den heller.

Jag har skaffat vänner. Jag tror att tre av dem förstår min engelska.

Nästan alla på CCQA är kvinnor, och många är studenter som antingen gör praktiska moment för sin utbildning eller så jobbar de extra. Det är tydligen vanligt att man läser tex ett kandidatprogram på 4-5år fast på kvällstid. Monica, den asiatiska tjejen på bilden jobbar 9-15, sen åker hon till en annan stad och studerar på kvällen, kommer hem igen vid midnatt, går och lägger sig och sen samma visa nästa dag.

Min kontorshörna :) Notera böckerna jag läser...

Kaffehörnan. Kaffet i detta landet är för jävligt, likaså chokladen. Det är fan tragiskt.

Kan det bli nördigare? hihihih

Aflatoxinanalys på kakao

Autoklav

Inkubatorer

Den här lappen sitter i "beredninglabbet". Gött, jag slipper tänka själv!

Till och från labbet åker jag bil med Bea, handledare nummer två, om bor i närheten av mig. Fast nästa vecka är tanken att jag ska åka buss. Det ska nog gå bra. Fast varje gång någon pratar med mig på portugisiska står jag bara och stirrar på dem som en idiot. Förstår verkligen ingenting trots min kvällskurs. Brasiliansk portugisiska skiljer sig vääääldigt mycket från den i Portugal. Inte ens mina hårt inbankade hälsningsfraser duger här. Jag fick börja om från scratch och kan väl inte påstå att jag har kommit nånvart. Jag har under hela min tid här tänkt att språket påminner mig om något men kunde inte komma på vad. Idag slog det mig. Det låter precis som simmarna i The Sims, dataspelet!! Det språket måste vara grundat på portugisiska!

När jag vet lite mer ska jag försöka förklara vad jag ska göra som projekt. I detta landet har man ingen brådska och man är inte direkt effektiv med något, mätt med svenska mått. Allt jag vet är att det handlar om Aspergillus, ett mögel där vissa arter kan producera aflatoxin (och andra mykotoxiner). Jag vet iaf att jag ska till Amazonas och samla in prover :). Fick vaccin mot gula febern idag och de ska försöka boka resan i April. Awsome!!!